måndag 23 juni 2014

Barn är nyfikna på skriftens status



   Bokstäver och att skriva verkar vara något viktigt för många barn. De leker, härmar oss vuxna och tränar själva. Att forma och avbilda och sätta ihop symboler... Barnen på Castor (såsom flera avdelningar)har en skrivhörna  där man kan slå sig ner och jobba efter intresse och inspiration, om man vill. Att känna igen och kunna skriva sitt eget och varandras namn upptar mycket av barnens tid och de tycker det är meningsfullt. Sedan kan det bli frågor om och finnas lust att skriva allt möjligt. 



Barn i den här åldern börjar förstå att det finns ett system att lära sig använda skrift och i det är några mer modiga och använder fantasin medan några vill vara mer korrekta och ha hjälp att avbilda och sätta ihop bokstäver. Eller så blandar barnen uttryck så att rita och skriva inte har någon egentligen skillnad. Att ritskriva och att skrivrita är ett sätt att undersöka båda uttrycken och för barnen att uttrycka sig med konkreta tecken. Vi vet ju inte alltid om det är bokstäver eller figurer... Ibland ber vi barnen om hjälp att skriva rubriker till dokumentation eller inspiration på väggarna, vilket uppskattas och ökar deras delaktighet i dokumenterandet.




En bok som problematiserar barns skriftspråk utifrån frågan om det är vi vuxna som överför det viktiga i att kunna skriva på barnen heter "Design för lärande i förskolan" av Annika Elm Fristorp och Fredrik Lindstrand. Är det verkligen så att barnen finner det stimulerande att skriva? Undrar de och skriver att "genom att sätta en alltför tydlig gräns mellan olika resurser för meningsskapande riskerar vi att förminska barnen till individer som ännu inte lever upp till samhällets krav. Skriftspråket är på sin höjd lika viktigt som andra aspekter av världen."


Det är spännande att analysera kring vilka föreställningar om barns lärande vi har och det är viktigt att göra det hela tiden.Vi upplever att barnen gör det för att de tycker det är roligt, är meningsfullt. Bra att vi inte bara skriver för skrivandets skull (att vi inte aktivt tränar barnen i förskolan) utan använder barnens intresse till att sätta ord på kompisarnas namn och till våra dokumentationer, om de vill.  Det känns också bra att vi har utrymme för att låta barnen välja och göra mer av det som intresserar dig som individ, eftersom alla lär på olika sätt. 
Så... vi kan nog med gott samvete fortsätta låta barnen utforska det de tycker är meningsfullt med att rita och skriva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar