tisdag 29 september 2015

Det var en gång ett hål - Pollux barn berättar

   I vårt nya tema, som handlar om barns berättande, håller vi just nu på att inventerar vad vi kan hitta för berättande och hur dessa tar sig uttryck hos barnen. Vi bjuder här på en berättelse som ett Polluxbarn spridit och bjudit barngruppen på. 
Fantasi, magi och mystik när det är som bäst.


Sagan om solljuset som försvann.

   Det var en gång en pojke. Men vad nu då? Vad är det han ser... i sanden... nedanför klätterställningen... och i gräset?
Solljuset leker med mig. det är överallt.
Men, vad händer nu? Det blev ett hål. 
Och ett hål till... och ett till. Tre hål. 1,2,3.
Jag tog hål i sanden. Det gjorde jag. Överallt.
Men, vad nu då? Vart tog solljuset vägen? 
Det är i gräset, solljuset försvann i gräset.


Det tog vägen i blommorna, det är i sanden.
det dumma solljuset vill inte leka mer.
Jag vill att det ska leka med mig.... men det går inte.
Det leker med sina vänner. 
Jag letar. Och letar...                                                                           Jag hittar det inte någonstans.

Det tog vägen i mitt hål.
Det finns två solljus. det var ett dumt solljus och ett snällt solljus.
Det snälla solljuset försvann där, i hålet.
Det dumma solljuset försvann i det andra hålet. De leker 
tillsammans.

Det är min lilla kompis (pekar på blomma). Den leker 
med mig.
Jag klappar den, jag klappade min vän. 
Solljuset försvann i gräset. det bara lekte med mig lite...
och min lilla vän vill leka med det också...
solljuset och min vän vill leka med varandra.

Snipp, snapp snut, så var sagan slut!

Vi tänker att vi ser berättande i allt barnen gör och vi fortsätter nu se hur vi kan hitta gemensamt innehåll att uttrycka oss kring. Att barnen hittar sina poetiska uttryck och alla kommer till tals är viktiga aspekter i förskolan, men också i samhället. Låt oss alltid intressera oss för barnens empatiska blick!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar